GRYTJAKT

På jakt med Fantas ättlingar.

Lördagen den 29/10 samlades vi i trakten av Kinna på initiativ av Hans Leandersson, sex man som var ivriga på grytjakt med foxterriers. Hans Leandersson med sonen Elias hade ordnat gryt i trakten tillsammans med kompisarna Stefan Bäverstrand och Martin Back. Undertecknad Mats Ståhl och Lennart Härnesund var medbjudna tillsammans med sina hundar. De tre tikar vi jagade med härstammar från en tik vid namn Fanta. Denna tik ägdes av Lennart Härnesund och lämnade många dugliga jaktfoxar, det finns flera grytchampion bland hennes ättlingar. Fanta är farmor mor och morfars mor till Hultavikens Anja, mormor till Ulvakullens Ayla och farmor till Badgerhills Grejja. Med dessa tre tikar begav vi oss mot förväntade grytäventyr.

Framkomna till första grytet och efter sedvanligt skojande och skämtande, bestämdes att Hans egen hund skulle få första chansen. Grytet var beläget i en åkerskant med gångar ut i åkern där en flock nötkreatur stod som åskådare hela tiden. Foxterriern Hultavikens Anja (kallad Trippa) släpptes och försvann genast ner i grytet. Efter några minuter kom hon ut i en gång i kanten och visade att hon var mycket intresserad och försvann ner i en annan grytgång. Pejling påbörjades efter några minuter och hon hittades ca 10 meter ut i åkern på 1,5 m djup. Trippa får arbeta en stund tills vi är säkra på att grävlingen är fast. Lagom fuktig sandjord utan sten är en grytjägares dröm, och vi grävde oss ner på mindre än 10 min. Lennart skötte genomslaget och säkrade grävlingen mot vidare tillflykt, Elias fick äran att skjuta sin livs första grävling som var en stor galt.

Nästa gryt var stort, ca 15 ingångar och 50 meter långt med 7-8 m nivåskillnad i en bergssluttning och nedfallen sten och block liggande överallt. Denna gång fick min egen tik Ulvakullens Ayla chansen och hon har i mitt tycke ett bra sök i djupa och stora gryt. Ayla gick ner omedelbart och var borta en stund innan hon kom upp för att genast gå ner igen. Vi pejlade henne på 3 m djup så vi påbörjade nedslag, men det gick loss. Lennart hade med sig en sond så vi visste att hon skällde och hade kontakt , men under 1 timmes tid hade det förflyttat sig på 3-4 m djup hela tiden. Grytet är mycket gammalt med stora breda gångar så Ayla som bara väger 6 kg hade förmodligen problem med att täppa till när grävlingen kom emot henne. Vi bedömde grytet som nästan ointagligt och vi hade fler gryt på gång, så när Ayla till sist kom ut tog vi henne och åkte till nästa gryt.

Nu var det Badgerhills Grejja som skulle få visa sitt kunnande. Grytet var beläget i en granskogssluttning med 6-7 ingångar och såg ut att vara väldigt fint och inte så djupt men verkar obebott. Det visade sig att skenet kan bedra. Grejja släpptes och fick omedelbart kontakt, pejling visade 2 m och fast stånd. Gran rötterna forcerades och sen mjuk humusjord ca 1,5 m, då fick vi problem. Först kom vi på ett lager med cementliknande grus som fick spettas loss, därefter en stor sten som gjorde att vi bara kunde gå vid sidan om den. Lennart som visade sig vara den vigaste av oss lyckades lirka upp ett hål intill hunden, som låg mycket nära grävlingen. Lennart fick in en spade mellan hund och grävling, men en helförbannad grävling lyckades få foten över spaden och vrida den ur Lennarts grepp samtidigt som Grejja sticker fram nosen passerar grävlingen andra sidan spaden. Den som varit med om sådan grytjakt vet att språket och röstläget ändras betydligt en stund. Grävlingen lägger sig mitt i en gång och går inte ut i någon blindgång, så vi börjar ett nytt nedslag och kommer ner till hunden som pressar ner grävlingen ytterligare på ca 2 m djup. Denna grävling måste vi bara ta så vi gör nytt nedslag och fångar således grävlingen mellan 2 nedslag. Vi kan till sist efter ca 3 timmar få tag på Grejja, så grävlingen går ut och visar sig och där Hans kan avsluta.

Nöjda med dagens resultat en galt och en ungsugga avslutade vi dagen med en sista fika och genomgång av dagen händelser. Lennart hade även med sig Bodils Lasse Manasse men tiden räckte inte till. Min egen uppfattning av dagens händelser är att det varit mycket trevligt att jaga med andras hundar som samtliga har skött sig utmärkt. Jag vill särskilt tacka Hans Leandersson för denna dag samt markägare som släppt till gryten, och hoppas på fortsättning

Mats Ståhl