GRYTJAKT

Mårdhundsjakt i Finland

Den första helgen i februari hade jag förmånen att få jaga mårdhund i Finland. Det var andra gången som jag provat detta. Upptakten var att jag sålde en foxvalp till Mika Kylmaluoma för några år sedan och vi har haft kontakt hela tiden sedan dess. Efter att jag varit över första gången bjöd jag över Mika och hans kompis Roni Andersson på gris- och rådjursjakt som avlöpte väl med varsin gris och varsitt rådjur. Under vår och sommar mailade Roni mig och tryckte på för att jag skulle komma och gärna ta en kompis och någon hund med mig. Sagt och gjort jag hörde med Lennart Härnesund och han ville gärna med om han fick ta med sonen Kristoffer och så blev det. De hundar vi tog med oss var min egen Ulvakullens Chinook och Lennarts Badgerhills Gräjja. Jag var nyfiken på Mikas Paavo som var den valp som jag sålde till honom.

Vi kom fram till Ronis hem sent på torsdagskvällen och blev varmt välkomna och inkvarterade i hans vardagsrum, där han även hade 10-12 terrarier med olika slags ormar.

Fredagsmorgonen stod termometern på -27 grader och snödjup på ca 40 cm, men vi måste ju försöka. Roni kände sina gryt mycket väl som låg mellan kusten och Borgå. Det första grytet var under en stor sten beläget på en kulle vid en åkerkant. Lennart släppte sin Gräjja efter att vi skottat av snön som täckte grytgångarna och hon fick genast kontakt. Mårdhunden har en ganska stark vittring, men vi kunde inte känna något till en början så vi trodde det var grävling, men när Gräjja fått jobba lite så kröp Mika ner en bit i hålet och fick se en skymt av en mårdhund. Mårdhunden hade dragit sig så långt in som den kunde och låg nu strax utanför stenen på ca 1,5 meters djup. Vi lyckades komma ner efter att ha baxat upp en 60-kilos sten och Gräjja låg bakom mårdhunden så vi kunde helt enkelt bara lyfta upp mårdhunden. Detta var en hona och lite skabbangripen så Roni berättade att det kan hända att partnern ligger en bit ifrån, så vi gick till ett stort stenparti ca 150 meter därifrån och där släppte vi Paavo. Eftersom mårdhundarna legat inne länge och inte rört sig fanns inga spår utan vi fick kolla gryten på måfå. Paavo hittade mårdhunden och började skälla, men Roni som varit här tidigare sa att när dom sitter i den kanten finns ingen möjlighet att få den, så Mika kallade ut Paavo och vi fortsatte till ett annat gryt.

Nu skulle jag pröva Chinook, men jag förstod redan från början att hon inte var sugen då hon inte är van vid sådan kyla eftersom hon är innehund och inte går i hundgård. Grytet är i en skogsbacke med två ingångar som mynnar ut i en skreva mellan två stenar. Chinook och vi känner en mycket stark lukt och hon blir intresserad och går ner i skrevan, jag lyser på henne 2-3 meter ner och ser att hon är konfunderad. Hon kommer upp till mig som manar på henne igen och då går hon ner och försvinner ur synhåll samtidigt som hon börjar skälla. Pejlen visar att det ligger i kanten på en stor sten och vi gör nedslag på ca 30 cm där vi tar en mårdhund, Chinook kommer nu ut ch jag kopplar henne samtidigt ropar Mika att en mårdhund kommer ut i skrevan och skjuter denna.

Nästa gryt låg i en skogsbacke mot en åkerkant och vi ville se Paavo jobba så vi släppte honom, som genast gick ner och fick kontakt. Vi pejlade och det blev fast några meter från åkern på ca 1,5 meters djup. Roni visste om ett gammalt nedslag och vi grävde ner till 0,5 meter tills vi kom till en lagning av brädstumpar som vi öppnade och hade en fin öppning nu i grytgången. Paavo gick på rätt hårt 1,5 meter in så vi misstänkte räv, Mika lyste med ficklampan och så var fallet. Paavo backar ut sakta och börjar vända sig om för att bli upptagen då räven kör fram huvudet och som jag uppfattar det ska hugga hunden i sidan. Paavo ser detta i ögonvrån och parerade direkt och får tillbaka räven längst in. Roni tar fram en stålvajer som han tvinnar fast i pälsen för att säkra räven mot vidare flyktförsök. Då räven är fast kan Paavo tas ut och räven lugnt och fint avlivas i grytet. Jag lärde mig en sak om vajern och det var att det var ett utomordentligt verktyg för att förhindra skadskjutningar.

De påföljande dagarna sjönk temperaturen till -31 grader, men de vackra vyerna och känslan att vara i Finlands rena natur uppvägde det mesta.

Andra dagens första gryt fick Gräjja visa upp sig igen. Efter sedvanlig avskottning av grytgången kände vi den bekanta lukten av mårdhund och Gräjja gick ner direkt. Fem minuter senare pejlade vi fast stånd på 1,8 meter så vi började gräva. Detta var ett sandgryt så när vi kommit ner lite mer äm 1 meter tyckte Roni att nu kunde vi ta jordborren, med borrens hjälp går det snabbt att komma ner och vi kan ta en mårdhund. Men de brukar vara i par så Gräjja släpps om och hittar den andre ca 8-10 meter längre ut i en annan gång, vi upprepar proceduren med borren och tar även denna mårdhund. Gräjja har jobbat nästan två timmar på ett utmärkt sätt med dessa mårdhundar.

Nästa gryt var också ett sandgryt ca 10 meter från en havsvik, där vi tar Ronis strävhårstax Namu. Mårdhundarna hittas ca 10 meter in och Namu skäller fast, vi öppnar ett gammalt nedslag men Namu trycker på längre in så vi påbörjar nytt nedslag. Lennart som står kvar vid det första nedslaget säger plötsligt ”nu kommer taxen”, men blir genast ordentligt avfräst av en mårdhundshane som vände in igen, men Namu har vänt och stoppar honom så vi kan ta den och Namu vänder in igen och skäller fast den andre.

Två mårdhundar tog vi för Ronis korsning mellan patterdale och foxterrier vid namn Juippi. Roni följde Juippi på frisök över en flera hundra meter lång ås med block och sten tills vi hittade två stycken, varav den ena smet och gick ner 50 meter längre bort. Juippi fann även den och körde ut den till Roni som kastade sig över den och fick den.

Det sista grytet vi jagade i släppte vi Paavo som ställde fast direkt. Återigen kunde vi öppna en gammal lagning och fick ut en mårdhund. Ronis äldsta tik Venla var en korsning foxterrier och tax hade vissa privilegier i egenskap av sin ålder på 13 år hade hon en egen sovsäck och bars i husses ryggsäck mellan gryten. Venla släpptes för att kontrollera grytet och hittade givetvis partnern som hon föredömligt höll på plats till nedslag gjorts.
Jag har inte nämnt alla gryt och mårdhundar och vi fick också lämna några ifred för gryten var för svåra att jobba i. Resultatet blev en räv, en grävling och tretton mårdhundar. Alla hundar fick jobba och en del riktigt bra.

Mika och Roni ska ha ett stort tack som gjort denna resa mycket minnesvärd för oss. Vi tog några trofeer innan vi påbörjade vår resa hem och fick bryta is över havet även denna gång.

Mats Ståhl

FOTO: MATS STÅHL


Vacker vy


Kristoffer och Mika.


Mika går på djupet.


Mats vid borren





Vintersport med pulka

Paavo.


Mårdhund hemma bara kollat vädret

Vintergrävling
Återställning av gryt
Resultatet. Kristoffer, Roni med Venla, Lennart med Gräjja, Mats med Chinook och Mika med Paavo.